I söndags kom min kära mor (Hon är 87 år) och hälsade på tidigt på förmiddagen. Hon fick skjuts hit av min dotter och hennes familj som skulle vidare.
Hon hade köpt med sig två fastlagsbullar som vi skulle ha till 10-kaffet. Det var jättegoda med mycket kardemumma i degen och lagom med mandelmassa och grädde.  En riktigt trevlig kaffestund.
Senare vid kvällsamtalet på telefon pratade vi om de goda bullarna och hon sa att det var nästan riktigt härligt att bita i dem.

Jag har tänkt flera gånger på de orden "nästan riktigt härligt" och att dom säger mycket. Att det räcker med en enkel bulle och en kopp kaffe för att få lite harmoni i livet en söndags förmiddag.