Idag är det Påskafton, solen försöker skina igenom de tunna gråa molnen, marken är fortfarande täckta av den vita snön, men fågelkvitter vittnar om att våren snart kommer.
Påskafton var den dagen då Jesus plockades ner från korset. Tvättades ren och lades i grottan. Och vakterna stod utanför, för att vakta grottan.
Den liturgiska ljussymboliken i kyrkorna har en motsvarighet i den folkliga seden att tända påskeldar. Den seden har huvudsakligen en västsvensk utbredning och det äldsta belägget är från Stora Lundby i Västergötland 1736. Eldarna skulle skrämma bort påskkäringarna enligt en tradition.
Enligt en annan tradition hade de framför allt en förebyggande och skyddande funktion för boskapen.
Ytterligare en tradition denna dag var påskskjutningen, även den med funktionen att driva bort påskkäringarna.
Det är en sed som enligt Ebbe Schön (i "Folktro från förr") kan härröra från en tid då man ännu inte kände till krutet. Från Örs socken i Dalsland omtalas enligt samma källa: "Påskafton, samtidigt med eldning och skjutning, blåstes i lurar och horn nästan hela natten tills solen gick upp för att hålla trollen borta. Efter soluppgången hade dessa ingen makt, troddes det."
Sist upp ur sängen den här dagen kallades för "stumpen".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar